Sandkorn väljs ett och ett av OUAWs grundare. Ofta frågar jag också andra vad de ser.

Urvalet börjar ofta med en plats som bär sin egen tyngd innan formen ens övervägs. Ett sandkorn från Everest Base Camp. Ett från under kullersten på Petrusplatsen i Vatikanen. Sand insamlad längs Vasaloppets sträcka eller från Sahara mitt under Marathon des Sables.

Många tusentals sandkorn undersöks under förstoring. Ibland sticker ett ut – en oväntad struktur, symmetri eller geometri.

Andra sandkorn tar igenkännbara former. Sandkor som på något sätt lockar fram det där ljudet, oh wow, hamnar bland korn som väljs ut i stt första steg. Sen gallras det hårt.

Utvalda sandkorn röntgenskannas vid en forskningsanläggning för att fånga sandkornens exakta tredimensionella form.

Inte alla sandkorn håller. Vissa är för sköra, för komplexa, eller visar ingenting oväntat när de förstoras. Naturen bestämmer formen. Materialet avgör resten.